Jo, jag läste ut Djur av Joyce Carol Oates. Men någon fantastiskt oväntad upplösning blev det inte, den slutade precis som jag trodde. Boken tog sig visserligen, men jag kunde inte relatera till huvudkaraktären, kunde inte förstå hennes alls. Djur är en kort men händelserik historia som faktiskt känns lite som ett hastverk om jag ska vara ärlig.
Nu läser jag Tyskungen av Camilla Läckberg. Jag gillar Läckbergs deckargåtor, men jag är inget fan av hennes språk. Det är något med dialogerna karaktärerna emellan som känns onaturligt, de är onödigt tydliga som om läsaren inte riktigt förväntas förstå. Det är irriterande och stör mitt läsflyt. Men övning ger färdighet och i Tyskungen har jag hittills inte stört mig alls på det här, så det här kan mycket väl visa sig vara Läckbergs bästa bok i sviten.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Håller med om Läckberg. Gillar själva storyn men dialogerna *suck* Man vänjer sig dock. Avslutade precis tyskungen, sjöjungfrun ligger på nattduksbordet
Tyskungen var riktigt bra, och jag blev inte heller besviken på Sjöjungfrun! Slutet där blev jag nästan galen på.....säger inte mer än så! :-)
kajalpenna: det verkar iaf ta sig på den fronten så det bådar gott för både tyskungen och kommande
starlight: då får jag ta tag i sjöjungfrun också vad det lider
Skicka en kommentar